Att bli expert på nåt man inte kan

Jag är en sån som kan skruva ihop ikeamöbler utan att blinka, och vid behov följa anvisningar.
Just ikeas bruksanvisningar är oftast så enkla och smarta med sina teckningar att de kan begripas av analfabeter. Men jag känner gott om högutbildade människor som inte ens försöker, de bara svär. 
På samma sätt är det med så mycket annat. Jag prövar mig fram med logikens hjälp, och fungerar det inte går jag till bruksanvisningen.
Nu är det så att jag på kort tid har fått flera böner om hjälp med sånt jag inte vet ett dugg om – och jag har fixat det mesta. Två hade problem med Skype. Två hade problem med sina pc (jag är mac-människa). Två hade problem med sina mobiltelefoner (en iphone och en android, ingendera en sån som jag har eller har haft).
Det är ju bara att prova sig fram med logikens hjälp.
Det jag gick bet på är ett spotifyproblem på en pc. Det lämnade jag.
Och att få fram ljudet i en äldre dator. Å andra sidan är det inte lätt om det fattas högtalare.
Däremot kan jag nu ganska rutinerat hålla grundkurser i facebookande, i att samla viktiga saker i molnet, och i eposthantering. Och ställa in folks tv-apparater.
Jag är fortfarande luspank men har blivit bjuden på en och annan middag. Vackert så gissar jag.
Häromdan ställde jag faktiskt in min egen tv där kanalerna legat hipp som happ ett bra tag.
I går finslipade jag mitt eget synkande av dokument, det var på tiden.

Och tänkte på det fina ordspråket "Sme'ns märr och skomakar'ns kärring går alltid barfota".