Juljesus och påskjesus

Det blev ett liv när Helsingborgs trädgårdar inte ville ha kristet julspel bland tingeltanglet på sin julmarknad.
Julspel med Jesusbarnet trots allt - hd.se
Och kommunen backade som kommuner plägar göra nära val.
Nu väntar jag på att kyrkan ska börja bära runt på stora krucifix med uppspikade Jesusar i påskhandeln. Nä just det - Jesusbarn är gulliga, tortyroffer är inte gulliga. Blir nog kycklingar då (matindustrins tortyroffer) till påsk.

Stora ord

"Jag hittade en lapp" sa trädgårdsväninnan.
"Efter en stund lyckades jag tyda vad jag skrivit. Det stod: Flytta Mount Everest".
"Det är en tulpan. Jag tror den är vit".

Bild från thetulipgallery.com

Dumreklam

Irritation nummer ett:
Tv-reklamfilm för en glass med chokladöverdrag. Den glada chica kvinna som tydligen äter denna glass dagligen går runt i en vit bostad, kliver på en vit matta, sätter sig i en vit soffa. Och tappar inga chokladsmulor i allt det vita. Osannolikt.

Irritation nummer två:
En larvigt gnällig man klagar över att hans flickvän köper skor och väskor på en viss nätsajt. När hon packar upp ett nytt par skor och skriker av glädje, så grimaserar han och skriker i förtvivlan.
Vad sjutton har han med hennes skor att göra? Han behöver ju inte stolpa omkring i sjuttoncentimetersklackar.

Att bli expert på nåt man inte kan

Jag är en sån som kan skruva ihop ikeamöbler utan att blinka, och vid behov följa anvisningar.
Just ikeas bruksanvisningar är oftast så enkla och smarta med sina teckningar att de kan begripas av analfabeter. Men jag känner gott om högutbildade människor som inte ens försöker, de bara svär. 
På samma sätt är det med så mycket annat. Jag prövar mig fram med logikens hjälp, och fungerar det inte går jag till bruksanvisningen.
Nu är det så att jag på kort tid har fått flera böner om hjälp med sånt jag inte vet ett dugg om – och jag har fixat det mesta. Två hade problem med Skype. Två hade problem med sina pc (jag är mac-människa). Två hade problem med sina mobiltelefoner (en iphone och en android, ingendera en sån som jag har eller har haft).
Det är ju bara att prova sig fram med logikens hjälp.
Det jag gick bet på är ett spotifyproblem på en pc. Det lämnade jag.
Och att få fram ljudet i en äldre dator. Å andra sidan är det inte lätt om det fattas högtalare.
Däremot kan jag nu ganska rutinerat hålla grundkurser i facebookande, i att samla viktiga saker i molnet, och i eposthantering. Och ställa in folks tv-apparater.
Jag är fortfarande luspank men har blivit bjuden på en och annan middag. Vackert så gissar jag.
Häromdan ställde jag faktiskt in min egen tv där kanalerna legat hipp som happ ett bra tag.
I går finslipade jag mitt eget synkande av dokument, det var på tiden.

Och tänkte på det fina ordspråket "Sme'ns märr och skomakar'ns kärring går alltid barfota".

Om en fyr som blir omskriven med 39 års mellanrum

Så blir Kråksunds Gaps fyr världskänd. Igen.
Anledningen: dopet av prinsessan Estelle, och en principfast Orustbo. I sammanhanget har det skapats en storm i ett vattenglas (tycker jag). Men fyren har stått genom många stormar.


Bland dopgåvorna fanns Orust kommuns gåva, konstnären Ann Holmdahls keramikmodell av fyren. Gåvan överklagades av en kommuninvånare med motiveringen att varken kronprinsessparet eller lilla Estelle har någon anknytning till Orust. Det skrev Göteborgsposten om redan i april, då överklagan dök upp: http://www.gp.se/nyheter/bohuslan/1.927522-prinsessgava-fall-for-ratten
Men nu var det ju dop. Svenska Dagbladet gick igenom dopgåvorna, noterade den från Orust med det besvärande överklagandet, och skrev bland annat:

"Kommunen menar att gåvan är bra reklam för Orust. Kommunen har redan skickat keramikfyren till Stockholm.
– Vi är förvånade. Det är bara en symbolisk fråga. Jag vet inte om vi måste begära tillbaka den om vi förlorar i förvaltningsrätten, säger kommunstyrelsens ordförande Ingrid Cassel (M). "

Alltså, fyrmodellen har gått iväg med posten för länge sen.
Men om kommunen nu skulle förlora – hur ber man att få tillbaka en gåva? Vem ska stå för portot?

Jag letade bilder, när jag direkt påmindes om fyrens första kändisskap. GP:s fotograf Curt Warås fantastiska bild från M/T Crudos förlisning 7 februari 1973.
http://www.lindelof.nu/index.php/2009/10/crudos-forlisning/


Båtfolk på västkusten känner till det luriga Kråksunds Gap, en passage som kan vara besvärlig vid hård pålandsvind. Curt Warås bild är mycket dramatisk.

Men i en berättelse av Olle Engelbrektson, f d överinspektör i Kustbevakningen står det:

"Vi som var med ombord på Tv 102 tyckte nog ändå, som en av oss sade när vi fick se fotot: 'Där har det ju stillnat'."

Läs hela historien om Crudos förlisning och räddningen på Knut Lindelöfs läsvärda blogg!
Han har tre bloggposter om detta.
I den tredje delen finns Olle Engelbrektsons egen dramatiska och välskrivna berättelse om den dagen som nedladdningsbar pdf-fil. Ladda ner och läs! Se http://www.lindelof.nu/index.php/2012/01/crudos-forlisning-iii/
Allt jag skriver om förlisningen är gamla minnesbilder, och sånt har jag läst på andra bloggar – jag har ingen egen koll. Men gillar ni hjältehistorier med lyckligt slut, läs vidare.

Crudo av Donsö var en oljetanker. 7 februari 1973 gick hon på lätten, det vill säga utan last, och måste passera det ökända Kråksunds gap. Besättningen var två man.
Tullkryssaren Tv 102 hade den dagen förberett väl i hemmahamnen på Käringön eftersom det rådde storm. Besättningen var full, sju man.
På radion följde de Crudos kommunikation med lotsarna på Marstrand.
Så blev det allvar. Besättningen på Tv 102 kapade förtöjningen med yxa och stack ut.

"När vi kom fram till Kråksunds Gap, fick vi se en syn som var alldeles överväldigande, hemsk och storslagen på samma gång. En sak är säker, något sådant hade ingen av oss sett tidigare. Sjöarna var helt enorma när dom i väldiga svall bröt långt upp över klipporna och högt upp över fyren."

Enda chansen var att köra upp Tv 102 på berghällen och stå fast där, med full maskinstyrka. Så kunde man fira ner två sjöräddare som sedan kröp över klipporna i stormen och kunde få med sig de två från M/t Crudo. Besättningen lyckades backa ner Tv 102 från klippan i stormen, och ta sig till hamn.
Alla överlevde! Och besättningen från Tv 102 fick välförtjänt belöning.

Hoppas de får behålla Estelles dopgåva däruppe i Stockholm, och att hon en dag får berättat för sig om stormen 7 februari 1973, när en omöjlig räddning lyckades och när bilden på förlisningen vid fyren spreds över världen.

saker som inte finns men borde finnas

Kan ingen tillverka en minimal nagelborste i fickformat, för alla oss som inte kan låta bli att skrapa våra Triss-lotter med tumnageln?

Kommentarer överflödiga!