Hejhej!

Kvinnor i 50-årsåldern märker att de blir osynliga. För mig varade det sådär sju år men sen var jag gråhårig nog att synas igen, i alla fall utländska killar reagerar på grått hår och tanter och lämnar sittplats på spårvagnen och sånt. Trevligt. Eller egentligen är det så att alla ungdomar plötsligt blivit så förbaskat trevliga.
Fick ett osynlighetsåterfall i kväll, ja vi var rent av fyra plusålderskvinnor som försvann.
Restaurangbesök med bokat bord, väninnan fyllde år. Vi fick våra matsedlar.
Sen försvann vi.
Restaurangen var nästintill tom, så det var inte på grund av stress hos personalen.
Ett större sällskap med mest män kom en stund efter oss. De fick omedelbart tre servitriser och vatten och bröd med tapenade och lite kvitter.
Vi försökte vinka in en av servitriserna när hon gick förbi oss - och hon sa "Hejhej".
Nästa tillvinkade servitris kom faktiskt och tog beställningen, fast det inte var hennes bord.
Och till slut dök vår servitör upp. Den enda mannen i serveringspersonalen.

Friday on my mind

Fredagar är veckans värsta dag. Man förväntas städa inför helgen. Man förväntas handla inför helgen. Man förväntas vara glad och pigg.
Jag vill bara sova, och gå på krogen på kvällen. Ja, egentligen vill jag gå i ide och sova en månad. Väck mig till jul, nån! Men inte förrns det är städat och handlat och fint.

Affärsidé som man borde ta efter

Brittiska Balfour Beatty Rail var företaget som inte klarade av det de skulle förra vintern: att hålla 127 mil järnvägsspår farbara i Västra Götaland.  Ett land där man har vattenrör utanpå husen, hur bra är man där på kyla och snö? Trafikverket bröt avtalet - och köpte ut britterna. För 125  miljoner.
Här GP:s artikel:  http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.781354-jarnvagsentreprenor-kops-ut
Och här inslaget från Västnytt, som avslöjade det hemliga kontraktet: http://svt.se/2.34007/1.2614613/misslyckades_-_fick_betalt_anda
Så: man skaffar sig ett kontrakt, ger fan i att sköta sig, och får betalt. (Ungefär som en del politiker som sitter ett par perioder  i riksdagen men inte får förnyat förtroende, däremot inkomstgaranti. Jag brukar inte falla in i skallet mot politiker, men ibland...)
Nu hör det till saken att någon vinter har vi ännu inte sett i Göteborgstrakten, så här hade det inte ens märkts om BBR hade fortsatt slappa. Men kontraktet gällde hela Västra Götalandsregionen, och det finns ju mer snörika platser runtikring.
Och än finns det hopp om, eller menar jag risk för, vinter även här.

Dom kan ni väl?

Test - de, dem eller både ock? / Svenska Dagbladet-quiz.
Alla kan inte använda de och dem rätt. Några av oss lärde en regel i skolan och sen luckrades den upp utan att nån berättade, och vi blir petimätrar och töntar och språkpoliser och stavningsfascister.
Språknämnden - inga fler ändringar för jag har lärt mig hur det ska vara. Just nu.

kö till bolaget?

Noterade att systemet ÄNTLIGEN ska sälja en alkoholfri snaps, under namnet Naps.
Då kan man sjunga fler snapsvisor innan man kroknar.
Men en kamrat påpekade att kaffekasken kanske inte blir så kul.
Kolla snapsviselänken t h! Ibland får jag till det riktigt bra, med eller utan snaps :)

kicking and screaming eller diskret sorti?

Blogg är sådär. Fler språkbloggar behövs då rakt inte.
Funderar på att antingen lägga av eller go live. Och bli högljudd och rolig i så fall.
Påminner om den gamle reportern som låg på sitt yttersta.
Hans chefredaktör kom på besök och frågade: "Finns det något jag kan göra, någon sista önskan?"
Reportern: "Jo, du kan göra mig till krönikör!"
"Självklart! Men du har ju alltid avskytt krönikörer?"
"Precis, så när jag dör blir det en krönikör mindre!"

Att bita huvet av kungen

Gustav Adolfs-dagen firas förmodligen bäst och mest i Göteborg.
För att fira rätt ska man äta minst en Gustav Adolfsbakelse, och den kan faktiskt se ut lite hur som helst bara den har en kungaprofil i choklad eller marsipan. Och denna bakelse sköljer man ner med porter.

I stan hålls f ö porterfestival den 19:e november. Till dess har man väl börjat bli portersugen igen efter Gustav-firandet.

Skojigt i sammanhanget:
Flagghissande på stadens offentliga stänger har i många år skötts av patriotiska studentförbundet (tänk att de finns!). Men så fick dess talesman Torsten Persson ett (flagg)spel över att föreningen måste hissa  HBTQ-festivalens vackra regnbågsflaggor utanför kommunala inrättningar.
Nästan klassiskt blev citatet "Barnen kan ju få mardrömmar om förskoleläraren berättar om vad homosexualitet handlar om".
Han verkar f ö inte ha mycket till övers för någon minoritetsgrupp, vad än lagen säger.
"Tidigare i år tillät man samerna att flagga på Gustav Adolfs torg och sedan fick zigenarna flagga. Vad blir nästa steg, att handikappsrörelsen hissar sin? De har väl ingen flagga, men de kan ju kanske skapa en med en rullstol och två korslagda kryckor undertill" sa han enligt GP.
Ja ni fattar.
Hela GP:s artikel finns här.
I en stad där det talats så många olika språk sedan grundandet kan vi faktiskt inte ha sånt folk till såna jobb, hur vältränade de än är på lina.
Förhoppningsvis kommer flaggandet framöver att skötas av någon från en eller annan kommunal förvaltning. Hellre en parkarbetare i neonoverall än en inskränkt "patriot" i uniform.
Tänk om det blev premiär för patriotfritt på stans egen födelsedag, just i dag! Man borde nästan vara där...

klatschigt matschligt

När jag försöker beskriva något bra så klickar det i huvudet av gamla nästintill antika ord. Frågan är om jag har trendnäsa som vanligt, eller om jag börjar bli - fasa! - för gammal att hänga med? Tiden får utvisa...
Vore ju finemang och klatschigt och alla-tajders att få till det. Weee.

Kan stava, har resväska

I Göteborg åker det omkring spårvagnar döpta efter kända göteborgare.
Den kände och populäre prästen Ebbe Hagard, avliden 2008, har förärats en vagn - men fått heta Ebbe Hagbard. Det är pinsamt!
Namn ska stavas rätt. Det var det första man lärde sig som journalist.
Ebbe Hagard var känd som "Prosten i Haga" och blev omskriven då han öppnade Hagakyrkan för hemlösa, den mycket kalla vintern 1966. Han var en av grundarna till Stadsmissionen.